LAJSEIY

 
du är min räddare i nöden,
en tegelsten genom mitt fönster som bildade sprickan jag kunde krypa ut ur för att få andas igen
ett sms på morgonen som gör dagarna lite ljusare.
Du tvekar på mig, och säger att du inte vet ifall jag kan göra allt för dig
även fast från första början så sa jag:

jag tänker inte vara din hylla,
inte ditt bokstöd, inte din dörrmatta eller din slagpåse.

jag ska vara mer än så.
vara din livboj, din gåkäpp, dina näsdukar,
ditt element och
jag tänker vara din.

jag tänker inte bara svara när du ringer på nätterna,
jag kommer dit på direkten istället.
jag tänker inte dra på smilbanden när jag ser dig,
jag tänker le med hela mitt hjärta.

men nu är jag lite less, eller jävligt less
för att jag aldrig har dig där jag vill

du vet att mitt hjärta pendlat runt mellan
otrohet och en del taskiga förhållanden
och på samma sätt blir jag alltid lämnad.

du vet att jag har försökt skära bort det,
försökt dränka och strypa det, och
med kemikalier försökt döda det.

allt jag vill är att din axel ska bli stadig, så jag kan luta mig emot den.