LAJSEIY

vi sitter i våra egna fängelsen och vi är våra egna separerade världar
delar samma himmel andas samma luft och ibland utan att vi vet om de så slår nog våra pulsar i samma takt.

det har blivit till en lek, ett spel, en sport att se hur hårt man kan trampa på varandra
stå på sidan om katastrofen, oberörd medan personen kolliderar, förfaller,
sen vända sig om fimpa ciggen i det förflutan och sedan gå. skåla för skadeglädjen, lögnerna som blivit vardagsrutiner och för hela den onda mänskligheten.
och det här är inte en plats jag vill vara på
springa på sidan om muren för att inte ens veta vad fan det är som väntar när man kommer fram. vi blir lika lurade allihopa. men det handlar om så himla mycket annat nu jag måste hinna med, jag måste skynda mig jag måste andas!
mest av allt måste jag nog sova